En regning dag, lite sorgsen och jag håller fortfarande andan. Jo, jag vet ju att ett förhandsbesked är på gång. Jag har blivit lovad ett mail i veckan eller som senast nästa vecka med huvuddragen i utlåtandet från konsulten som gjort min utredning. Lite lite vet jag vad hon tänker, men som sagt, jag hållet andan tills jag har det svart på vitt.
Jag törs inte börja tänka på vad resultatet kan innebära förrän det finns där, oåterkalleligt. För det blir nog en hel del att fundera över, det är jag ganska säker på. Vilket förhållningsätt kommer jag ha, vem och vilka ska jag berätta för, vilka kommer att tycka att jag skapar problem jag inte har, vem kommer att förstå och vem kommer att titta på mig som en sämre människa?
Att jag kommer att råka ut för alla dessa reaktioner är jag ganska säker på, men från vem, det har jag dessto svårare att klura ut. Det kommer att kännas i hjärtat, oavsett hur resultatet kommer att se ut. En sorg över det jag kunde fått göra annorlunda med hjälp och självinsikt. Ett liv som jag alltså levt med fel karta och kompass i handen.
Tänk så annorlunda mitt liv hade kunnat te sig...jaa det måste jag ju komma över på nåt sätt. Skaffa mig kunskaper om hur jag ska hjälpa mig själv, förstå mig själv och förlåta mig själv för alla handlingar som är gjorda i ren okunskap om mig själv.
2 kommentarer:
Hej när jag sitter här och läser så lyssnar jag samtidigt på en lite vemodig låt och det förstärker kanske, men det här inlägget är så likt mina egna funderingar också. Så jag gråter. Att leva med fel karta och kompass hela livet. Förvirrat och frågande över vem man själv är.
Men med en diagnos har man i alla fall en bättre karta för resten av livet och jag vet ju faktiskt inte (kom jag på nu) hur gammal du är, men vi har en bra bit kvar på livet och att ha rätt karta då känns oerhört bra.
Jag tror dessutom att det är bra för att förstå ur ett annat perspektiv varför livet varit som det varit. Det är en tuff resa, men den kanske samtidigt är nödvändig och på nåt sätt skön.
Många kramar från Mib.
Ja, visst är det så Mib men det är sorgligt att inte man inte kunnat få den kartan tidigare i livet. Sorgligt´och vemodigt. jag vet ju förbaske mig inte vem jag är, för vem av alla de jag försökt vara genom åren är jag? jag har nog inte varit ärlig mor mig själv många gånger på det viset. JAg har inte velat eller vågat se vem jag är. Kanske för att jag inte har förstått mig själv? Vad vet jag. Det jag vet är att det blir otroligt svamligt i hjärnan ibland och att jag tänker alldeles för många tankar ssamtidigt. Det är svårt att hinna med då!
Kram på dig gumman och jag är i din ålder ungefär om jag förstått rätt...
Attan
Skicka en kommentar