Jag har tagit lite ledigt idag, eller ledigt och ledigt jag hade sån huvudvärk att jag inte orkade göra nåt på hela förmiddagen idag. I måndagskväll sms:ade jag tjejen som håller i min utredning eftersom jag tycker att det är en ren plåga att gå och vänta på hennes resultat. Hon var inte klar, men i slutet på nästa vecka skulle jag kunna förvänta mig ett utlåtande om än inofficiellt.
Hon var lite bekymrad över att jag inte hade några bra "referenser" från barndommen vilket försvårade hennes utlåtnade såklart. Men vad gör man om maninte har tilgång till det? Andra har ju kunnat utredas och fått diagnos utan det? Så det måste ju gå även med mig. Vi pratade ganska länge och hon fick reda på lite mer, vilket säkerligen inte var till någon nackdel. Dessvärre hade hennes samtal med min syster inte gett henne något vettigt alls.
Det var ju synd eftersom jag helst hade sett att hon inget visste (syrran alltså), men det kunde jag ju inte veta. Med facit i hand hade jag alltså inte behövt berätta något för hene vilket hade känts mycket bättre. Jag har inte det stora förtroendet för henne att jag vill berätta om mina eventuella diagnoser. Nu kommer hon ju självklart att fråga om det vad det lider och erfarenheten säger mig tyvärr att hon inte kommer att kunna hålla käften om det heller.
Hon har flera gånger berättat saker för alla möjliga i sin närhet om sånt man berättat i förtroende. Det gör en ju inte glad precis. Visst, det är väl ingen katasftrof om hon gör det, men oftast kan det ju vara skönt att själv få berätta för de man vill och när man är redo.
Hade tänkt att jag skulle åka och häsla på en bekant idag, men med huvudvärk blev inget av med det, så det får bli en lugn hemmakväll framför teven. Ett av mina favortitprogram går ju på onsdagskvällarna som tur är.
Attan vilken tur!
2 kommentarer:
Hej Bumsan! Förstår så väl den där väntan och våndan. Vilket resultat det än blir så vill man ju veta helst på momangen.
Jag var också tveksam till att berätta och dra in mina systrar och min mamma, men fick ändå rätt bra reaktioner och även från min svärmor och min svärfars sambo... Den som känns jäkligt osmart att tala om det för är min mans syster. Men det där vet du ju redan :-) Alla fall så resonerar jag nu som att folk får ta det som de vill, skitsamma, jag är den jag är och de får take it or leave it så att säga. Min närmaste arbetskamrater är jag dock osäker på om jag ska berätta för, eller rättare sagt så vet jag att det får vänta. Kram kram kram kram kram kram....
Tack! JAa jag förstår att du väntar med just jobbet, de kan ju börja tänka på dig med helt andra ögon, man vet ju aldrig. Det är ju som sagt så mycket fördommar mot allt vad sånt här heter och det är såklart extra känsligt med tanke på det jobb du har.
Det kan ju också gå jättebra, men om det inte gör det, du kan ju inte gärna ta tillbaka och säga att du bara skojade precis. Nää jag skulle nog vara superförsiktig med just kollegor och jobbsituationen.
Släkten fr min del får vi väl se hur jag gör med. Mamma har ju gått med skygglappar genom hela livet och inte velat se varken det en aeller det andra, så jag har verkligen inget förtroende för henne alls, tyvärr.
Men man kan ju aldrig veta en persons reaktioner i förväg. Det kanske är tur det iofs.
Stor kram på dig med vännen//Attan
Skicka en kommentar