Då sitter jag här med mina tankar igen, det blir nog ett rörigt inlägg idag eftersom det känns som om de där 2% neuroner som kan sova i vaket tillstånd i hjärnan redan gått och lagt sig. Som sagt, det är mycket som knackar på hjärnbarken och vill ut, men jag ska försöka att inte ta allt för mycket på en gång.

Något som jag mer och mer har märkt av senaste tiden är att jag bli allt mer störd av vissa sorters ljud. Jag har inte inte tänkt så mycket på det tidigare så nu undrar jag såklart om det är för att jag funderar mycket mera på hur och varför jag beter mig som jag gör i olika situationer, eller om det helt enkelt är ett nytt fenomen i min tillvaro.

Ett av dessa ljud är porslinsskrammel och vanligtvis brukar det ju vara så att man blir mest störd av ljud som orsakas av andra, men det är lika illa oavsett om det är jag eller någon i min omgivning som står för de skärande ljudvågorna. När jag skriver skärande så menar jag det också, det gör faktiskt fysiskt ont i öronen när jag plockar tallrikarna ur diskstället för att trava dem i skåpet.

Jag kan inte påminna mig om att jag reagerat så starkt på liknande ljud tidigare. Visst har jag alltid haft mer eller mindre svårt att behålla focus på mitt eget i en omgivning full av prat och tillfälliga ljud, men inte hört dem så intensivt som nu och inte med samma intensitet. Nu är det ju möjligt att det hänger samman med stress och dåliga nattvanor, men ändå...

Det kan ju rent av vara så att det är min hjärna som "letar" symptom inför min utredning för att jag inte ska gå omkring och vara så rädd föratt jag tillhör de normalstördas massa. Att jag bara ute efter en ursäkt att slippa ta ansvar för mina dåliga beslut och val jag gjort i livet. För de är onekligen många och sällan fattade på rena fakta utan för det mesta i ren panik för att det överhuvudtaget ska bli ett beslut.

Om jag ska kunna fatta ett beslut behöver jag antingen oerhört lång tid på mig så jag kan gå och våndas i veckor över hur fel jag kommer välja, analysera varje möjlig och omöjlig konsekvens och ta dem i beaktande eller så ska jag ingen betänketid ha alls, så jag inte hinner fantisera ihop rena skräckscenarion av mina val, när jag nu ändå alltid väljer "fel".

Finns det jobb som konsekvensanalytiker så ligger jag helt klart mycket bra till för att få det jobbet och dessutom utföra det med beröm godkänt!

Näe ni, nu har nog resten av det där sammatagna antalet neuroner i hjärnan somnat och 2% av dem snarkar, för nu tappar jag den gröna tråden hela tiden...jo hos mig är tråden grön, har alltid varit och kommer alltid att vara grön.
Snipp Snapp Slut